Rödsle BK hemma från Lenhovda

06.08.2007. 19:17 i kategorin elitfnster-cup

En liten sammanfattning från Elitfönster Cup i Lenhovda 2007 från en tränare som kanske inte kommer ihåg allt.

Rödsle BK P-96 vill börja med att framföra ett bamse tack till våra fem -97 som följde med oss och var stor del i att det gick som det gick, vi hade inte klarat det utan er, grabbar. De -97 som följde med Rödsle BK P-96 till Lenhovda i år var:

Nu ska vi se. Vi anlände, de flesta av oss, på fredagen för att hitta en campingplats. Fredagen avlöpte smärtfritt, jag undrar bara vart barnen tog vägen den dagen. Vi såg bara till dem när vi skulle äta.

(musen över bilden för namn)

Dag 1
Lördag klockan 09.50 var det dags för första matchen, och det såg lite nervöst ut. En hel del av denna nervositet kom sig av att vi som campade inte fick sova mer än kanske 4 timmar totalt, som mest. Änder, festande campare och en "väckningspatrull" som kom kl 05:30 var bovar i det dramat.

Vi kom att möta Bäckseda IF i första matchen. Vi förlorade med 2-4, mycket beroende på nervositet, tror jag personligen eftersom vi i normalfall skulle slagit detta lag med ett eller ett par mål enligt min mening. Men denna dag förlorade vi mot ett bättre lag. Inte den bästa start på turneringen. Framåt 12:30 var det dags igen. Då tog vi oss an Åsa IF som vi hade lite bryderier inför. De slog nämligen Strövelstorp GIF som vi fick stryk av förra året (1-2) med hela 6-1, så vi kände att vi fick skärpa till oss lite om vi skulle ha en chans.

Oooooch som grabbarna skärpte till sig, vi förlorade till slut med 2-3, men det spelar ingen roll i mitt huvud. Detta var som jag ser det den bästa match vi någonsin gjort, vi hade endast behövt bättre kondition för att orka bibehålla markering och passningspel som i första halvlek, då vi ledde med 2-0, och en bit in i andra gjorde att vi spelade ut Åsa IF, som är ett mycket bra lag.

Således just nu, inte bra placerade i gruppen med två förluster, men men... Vi har kul. Sista matchen är en så kallad måste match. Vi måste vinna för att överhuvud taget ha en chans att ta oss till A-slutspel, så vi laddar, och klockan 16.30 smäller det. Strövelstorp GIF, ni minns ? De laget som slog oss förra året... Ja jamensan, spända grabbar har vi i vårat lag nu, hehe... Men efter en mycket bra match lyckas vi knäppa dem med 3-2 och vi är enligt sekretariatet vidare till A-slutspel som sista 3:a som går vidare, och alla är glada.

Tilläggas kan här att vissa av oss hyste blandade känslor för detta. Jag menar gå vidare som sista 3:a innebär att vi möter en segrare från någon av grupperna. Går vi inte vidare, så kommer vi till B-slutspel, och har bättre chanser till en go placering... Blandade känslor som sagt. Personligen hörde jag till dem som såg ett B-slutspel som lite roligare än tvärtom. Fast det beror ju på hur man ser det som en del av grabbarna sa. Sist i A-slutspel är ju en placering bland de 16 bästa, och vinst i B-slutspelet är ju som bäst en 17 plats...

Nu visare det sig att sekretariatet strulat lite med målskillnads siffror, så när vi kollar på tjejernas match på kvällen får vi reda på att det vår placering ändrats lite. Vi kommer precis utanför A-slutspelet, och hamnar i B. Åter igen lite blandade känslor, men någon av grabbarna väljer att se positivt på saken och utbrister - "Men då ser vi till att vinna B-slutspelet, då !".

Dag 2
Klockan 09.50 uppe på gamla IP skulle kampen stå mellan Rödsle BK och Holsby SK och det var spänt, tro inte annat. Vi hade med minsta möjliga marginal missat A-slutspel och var nu fullständingt taggade att ta oss an vilka lag som helst för att vinna B-slutspelet. Detta var ytteligare en morgon match och spelet var därefter, hehe... Vi har en tendens till att vara trötta på morgnar. Det som är oerhört glädjande för oss som tränare är att efter matchen, som för övrigt vanns ganska lätt med 4-0 trots lite sämre spel än grabbarna klarar av, kom flera föräldrar fram och sa att de spelade bra. Föräldrarna var lite förvånade över hur bra passningsspel och moget grabbarna spelade. Detta är mycket, oerhört, och sanslöst kul eftersom vi tränare vet att de kan mycket bättre och vi ansåg att det var en kämpa seger utan det bra spel vi vet att de kan.

Vidare till semifinal alltså. I semin skulle vi möta Orrefors/Flygsfors som vi inte visste ett dugg om. Vi antog bara att de måste vara bättre är första laget denna dagen eftersom de tog sig till semi. Nu hör till saken att tränarna ville testa lite nytt, hehe... Kanske inte den bästa tidpunkten, men sagt och gjort, lite nytt var på gång och detta föredrogs för grabbarna under 20-30 minuter på förläggninen. Resultatet såg ni som såg matchen, alltså inget vidare. Och det är inte konstigt, teknik och strategi måste vi träna in i denna ålder, det är inget man kommer med en timma innan match, och det tar vi tränare till oss naturligtvis.

I halvtid stod det 0-0 och nervositeten ökade förstås. I andra halvlek sa vi till grabbarna att spela som vi brukar i stället, "glöm allt vi sa innan matchen" var beskedet och, hallå i min lilla låda, vilken skillnad. Vi tog över fullständigt, men brände alla chanser vi hade, så förlängning var ett faktum. Den gick utan något hände, så gissa vad som kom sedan... Japp, straffar ! JAG HATAR STRAFFAR ! Jag blir helt perplex, och hjärtat hoppar ur kroppen på mig.

Nu finns inte alla minnes bilder kvar i mitt huvud från straff läggningen, eftersom det inte är ett naturligt tillsånd att befinna sig i, så jag kan inte redogöra för hur det gick till (om någon minns, hör av er så jag kan uppdatera denna artikel) på annat sätt än att tala om att Ogge räddar två straffar, oerhört snyggt, och Philip Nimeryd, Viktor Lorentzon och Olle Dahlström sätter sina och vi vinner med 3-2. Det var den skönaste seger i mitt liv. Fy stark svordom, va gutt !!

I final alltså. Och efter förra matchens straffläggning, så får det gå hur det vill enligt mig. Jag är kanon nöjd med final platsen och hur vi genomfört dagarna här. Grabbarna får veta hur vi känner och undrar -"Vill ni inte att vi vinner ?", hehe... Och självklart ville vi det, men pressen att vinna skulle de slippa. De hade genomfört en kämpa kvart, och en skräcksemifinal, och tagit sig till final, så personligen var jag nöjd.

Lagbilden publ med tillstånd av Christer Lagestig, tränare Lagans AIK

Finalen spelades mot Lagans AIK som efter långa matcher under dagen, golden goal i kvarten, förlängning och straffar i semin (om jag är rätt informerad) så vi visste att de också skulle vara lite trötta, precis som vi, eller vi hoppades åtminstone detta. Eftersom vi tränare gjorde bort oss med lite försök till taktikändring till semin, så vi sade till grabbarna att finalen får de i stort sett sköta sig själva, dvs, hehe... De får spela på det gamla invanda sättet. Parvis byten, markering och passningspel som det viktiga, och det skötte de galant.
(Christer, jag ber om ursäkt för det dåliga kortet, har ni ett bättre, så lägger jag gärna upp det i stället.)

Vi vann mot ett tröttkört Lagans AIK, som ska ha heder för en kämpa insats, med 3-0. Kan inte tycka annat än att det var lite synd om grabbarna i Lagans AIK, som kämpade på trots småskador och mycket mindre folk än oss. Det kunde ha blivit jämnare om de varit fler, eller "hela" till finalen. Men så är fotbollen, och till slut vann Lagans AIK en silvermedalj och Rödsle BK stod som segrare i B-slutspelet.

Vi ledare vill än en gång, framför allt, tacka våra 97'or som kämpade och slet och var stor anledning till vinsten. Vi vill också rikta tack och uppskattning till övriga lag och ledare som genomförde Elitfönster cup. Det var kul att möta samtliga lag, och alla ledare som verkade hur trevliga som helst. Sist men inte minst, får vi krama om våra föräldrar som ställer upp på semester, och till och med tar ledigt fredagen från jobbet för att köra oss, föda oss, och heja fram oss till en seger i B-slutspelet.

Vi ledare är jätte stolta över grabbarnas framfart i Lenhovda. Hur go'a grabbar som helst. Alla har skött sig exemplariskt och... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer. Vi blev stolta och rörda när podiet intogs, och kan bara använda dessa känslor som bränsle när vi nu hoppar in i serie spelet igen. Tack alla, för oerhört trevliga dagar i Lenhovda.